Nyligen fick jag följande fråga från en troende muslim: Men vad tror du händer med själen när man dör?

För honom var det en befogad fråga, som ställdes ur nyfikenhet, ingenting annat. Därför att jag hade sagt att jag är ateist. Jag tror inte på en gud.

Jag gav honom min personliga, högst hypotetiske teori om det där. Att om en människas själ ska värderas i de mätbara termer vi har tillgängliga idag, så skulle jag se den som energi. Som i synapserna i hjärnan. Kanske är processerna i synapserna i hjärnan det vi vill kalla "själen"? Iallafall, utifrån den principen, att energi aldrig kan förbrukas, bara omvandlas, så borde alltså den energi som en själ då potentiellt utgörs av också finnas kvar i vår omgivning på något sätt när vi dör. Att den bara är omvandlad. Inte ett medvetande, utan en ren energi bara.

Fast även ett sånt resonemang kan man säkert punktera flera gånger om. Ingen av oss vet ju vad en själ egentligen är. Eller om de ens finns. Men alla vill vi väl gärna tro att vi har en själ. Någon sorts odefinierbar substans som är en del av definitionen "människa".

Vad tror du en själ är?

 

Anna-Lena

28 juli 2011 22:30

Själen kan jag inte förklara vad det är.
Men på frågan vad händer när man dör tror jag dock att inget händer tyvärr.
Jag tror det blir svart och allt tar slut.
Jag kan inte förstå vart alla människor/själar tar vägen. Det kan inte finnas plats för alla dessa miljarder som det blir. Jag tror att religion är ett påhitt, som en saga, för att människor ska känna ett lugn och en trygghet. Har du hört om att när bibeln skulle skrivas så valdes det vilka berättelser som skulle vara med. Alla kunde inte få plats. Alla kvinnors berättelser fick inte vara med. Även Maria Magdalenas berättelse. Hon var troligen inte alls prostituerad, utan det var bara förtal. När en högre uppsatt person i kyrkan fick frågan om varför alla kvinnors berättelser ströks sa han. Att dom som satt ner och bestämde vilka berättelser som skulle vara med i bibeln så var det den helige anden som talade tyst med dom om det. Det kan jag inte tro på, utan tror det var kvinnoförakt. Själv önskar jag att jag hade en tro, för jag har en sådan dödsångest. Men, men, man vet aldrig en dag. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mitt föregående inlägg väcker många känslor hos den som läser. Det väcker också många frågor. Frågor som kan kännas svåra att ställa. Därför tar jag upp några av dem.   - Jag undviker att prata om dina barn som dött. Jag vet inte vad jag ska säga...

Halloween och Alla Helgons dag innebär att många pratar om och minns de människor som inte längre finns bland oss. Det får mig naturligtvis att tänka på mina egna små som saknas. Mina två små söner vars liv blev alldeles för kort.   I januari-feb...

För några dagar sedan kom nyheten. Man kanske är Higgs partikel på spåret! Aldrig hört talas om den, säger du? Well, den är viktigare än man kan tro. Utan den, inget du.   Higgs partikel är den partikel som gör att vi har massa. Tror man. För fak...

Jag har så svårt för det. Det är nästan omöjligt, rent av. Jag skulle nog inte klara av det ens om mitt liv hängde på det. Varför det är så vet jag inte riktigt. Eller jo, det gör jag visst.   Jag pratar om att tänka negativt. Jag har fruktansvär...

Katastroferna haglar över oss. 77 döda i Norge för drygt en vecka sedan. Över 100 döda i Syrien i söndags. Och snart kommer Stockholm dö två och en halv gånger om.   Det är de siffror vi pratar om i Afrika nu. Ni har säkert sett filmen på aftonbl...